torsdag 6 september 2012

Bloggfråga v. 36 - Hanna Huset Hunden

Hanna Huset Hunden

Första gången jag läste Hanna Huset Hunden tyckte jag att den var konstig, ingenting hängde ihop. Jag tyckte också att den var lite läskig. Jag tänkte att antingen har hon som skrivit boken bara slarvigt fixat ihop någonting utan någon tanke på vad det var hon skrev, eller så var det tvärt om. Att allting var jättegenomtänkt och hade en stor innebörd, fast jag fattade inte vad det skulle vara isåfall.

När vi började prata om boken förtstod jag mer, vad dom korta meningarna ville säga och hur mycket bilderna och texten hörde ihop. Det kändes roligt att förstå, eftersom jag var som ett frågetecken innan. Innan allt avslöjades trodde jag att boken handlade om Hannas uppväxt, att vissa saker skulle symbolisera osäkerheten som liten och alla de svårigheter man går igenom i sin uppväxt, och att själva slutet menade på att allting blir bra.

I slutet av lektionen tyckte jag att boken var okej, fast jag blev faktiskt överraskad när jag hörde att det handlade om en missbrukarfamilj. Men jag förstod budskapet och att barn skulle slippa känslan av att vara ensamma.
Jag tänkte även på filmen Coraline, en film med dockor om en flicka vars föräldrar bara jobbar hela tiden och hon får inte någon uppmärksamhet alls. Det händer även en massa konstiga saker i hennes nya hus. Tyckte att boken och filmen hade något gemensamt, kanske var det att båda kändes så ologiska, det var så jag tänkte från början. Eller så var likheten mellan Hanna och Coraline deras familjeförhållande och att båda var väldigt ensamma.

1 kommentar:

  1. Jag tycker du sätter fingret på något jätteviktigt i ditt blogginlägg: det är roligt att förstå. Och, underförstått, det är inget roligt att inte förstå. Jag var otroligt frustrerad första gången jag mötte Hanna, huset, hunden eftersom jag inte begrep ett dugg. Och det var inget roligt.
    Och det är därför jag tror att bra boksamtal kan ha så stor betydelse: vi hjälper varandra att förstå och se nya/andra saker. Då blir läsningen roligare. Det kanske inte alltid slutar med att man tycker mer om boken, man kanske tycker mindre om den!, men man har fler perspektiv.
    Jag har inte sett Coraline, men visst är det så att en text leder till en annan; det är lätt att jämföra en bok man läst med en annan bok eller en film eller... Och det är roligt att fundera över vad det är som kan vara lika!

    SvaraRadera